Afrika är jordens näst största kontinent, både vad gäller area och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km² vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor mer än 900 miljoner människor i 54 länder – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Sydafrika

Några av människans äldsta förfäder levde i södra Afrika för minst två miljoner år sedan. Den urbefolkningen som européerna mötte när de i slutet av 1400-talet kom till Kapområdet var bushmän och hottentotter. Båda folkgrupperna levde på stenåldersstadiet. Bushmännen, som var utspridda över hela Sydafrika, var ett jägarfolk. Hottentotterna höll får och kor och bodde framför allt i de västra och sydöstra kusttrakterna. När européerna senare trängde vidare tvärs genom landet, stötte de på några bantutalande folk, vars förfäder hade vandrat in från norr ca 1000 e.Kr, Med tiden kom européerna också i kontakt med andra afrikanska folktrupper: xhosa-folk och zuluer i sydöst, sothoer och tswana i de centrala områdena, vendaer i norr och hereroer och ovamber i sydväst.

Sydafrikas första invånare var khoisanfolk. Khoisansamhällena i Sydafrika utgör idag, tillsammans med Australiens urinvånare, den äldsta ännu existerande kulturen i världen. I samband med bantuexpansionen trängdes khoisan undan från delar av södra Afrika av bantufolk. Xhosafolk upprättade i riken i söder, zulu-, sotho- och tswanafolk längre in i landet.

Det moderna Sydafrikas historia började år 1488 när den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Diaz rundade vad som kom att kallas Godahoppsudden (själv kallade han udden "Stormarnas udde") och landsteg i Mossel Bay. Efter Diaz kom andra portugisiska sjöfarare, bland dem Vasco da Gama. Men det var på 1600-talet som den egentliga europeiska kolonisationen började. Trots att Portugal var först på plats av de europeiska länderna på denna del av den afrikanska kontinenten så visade de lite intresse för att bilda några bofasta kolonier. Holländska ostindiska kompaniet utrustade 1652 en expedition som upprättade en bas i området, vilken försåg kompaniets fartyg med kött, grönsaker och vatten. Några f.d. tjänstemän vid basen fick tillåtelse att slå sig ner som bönder inne i landet, vilket ledde till den första sammanstötningen mellan vita och icke-vita i Sydafrika. Strider uppstod också mellan dessa vita bönder och kompaniet, som inte ville förlora sitt handelsmonopol. Kompaniet började också driva storjordbruk i egen regi. De mest missnöjda bland bönderna, khoi, alternativt det jagande/samlande san, som kallas boer, flyttade allt längre in i landet.
 

Källa: Wikipedia